Mitt liv som det är och detta är sanningen.....

Veckan som varit har varit jobbig och svår. Trött och ont i huvudet. Slut i kroppen och sjukskriven igen. Suck. Men tror att det är det bästa nu, för så här dåligt har jag inte mått tidigare i graviditeten.

Ska lägga in rapport senare idag från ultraljudet för det sker idag kl13.30. Ska även lägga in kort på magen som jag har knäppt i helgen. Är inte så stor från sidan men väldigt bred framifrån. Så sådanan kort får ni inte se :-)

Allt rullar på och det känns som om jag inte hinner med, inget blir som jag tänkt. Träningen är ju så gott om helt uteslutande av läkaren, bara promenera, och då orkar jag nästan inte ens det. Kroppen säger i från, redan nu? Hur ska det bli senare? Ska i alla fall börja på yoga men passet denna vecka var inställd pga av höstlov, så jag får fint vänta till nästa vecka, har köpt ett par träningsbyxor och topp i alla fall.

Åker upp till mor i helgen, hon fyller år och jag behöver lite mamma dos, trots mina 33 år, det känns som det alltid kommer vara så.

Återkommer om vårt ultraljud senare i kväll, om jag inte har huvudvärk, då återkommer jag så fort den släppt.

Inget blod och jag har jobbat. Trött när jag jobbat men annars mår jag toppen.

Vill bara berätta att jag är så lycklig att vi är gravida, det är det rätta att det är vår tur nu. Undra vem som är där inne, en liten underbar varelse i alla fall.

Känsliga varnas, mycket detaljer om en hemsk upplevelse.


Igår var det bland den värsta dag jag varit med om. Leo hade tävling i pingis. Vi kollar och jag står helt rakt upp och ner då det knäpper till i magen, och det börjar rinna efter benen, trodde jag gjorde på mig, men kollar ner på jeansen och ser att de färgas röda. Shit vilken panik, ropar på Pelle och springer in på toaletten. Det rinner som om jag satt på en kran och Pelle säger om och om igen, -det är kört, -det är kört. Vi ringer in till Gyn akuten och de hör knapppt vad vi säger då vi står i en källarlokal, till slut så säger hon att det är bara att komma in. Vi lämnar Leo och hans kompis, Leo spelar en match just då. Lars åker dit och tar med Leo och kompisen hem, tack så mycket Lars.

När jag står på akuten med min kölapp så rinner det och det blir blod på golvet, Pelle torkar upp och jag ser hur folk stirrar på mig. Det går fort och det blir min tur, jag får lägga mig ner och det känns tryggt att vara inne, men jag tror attt denna gången är det kört, vi kan inte ha tur två gånger. De tar in mig på gyn akuten och jag får ett par trosor och rena och torra byxor. Märker att blödningen börjar avta, konstigt. När det gått ett par timmar får vi komma in till en snäll läkare och när hon gör ett ul, så säger hon på två sekunder att den rör sig, jag börjar stor böla och hela jag skakar, hon låter oss gråta och tar ett steg tillbaka. När vi lugnat oss så tittar vi igen och man ser hur den rör på sig och hur den ligger med benen i kors, så fint.

Antagligen så är det moderkakan som ligger långt ner, eller så har jag som en mens varje månad( fast så här mycket har jag aldrig blödit vid mens), trots att jag är gravid, det var ju 4 veckor sedan jag var in förra gången. Vi får se på stora ul den 30:e vart moderkakan är. De gör inget åt detta just nu. Medicin behövde jag inte.

Idag är jag hemma och jag blöder ingenting mera, så konstigt. I morgon jobb igen.

Känns skumt att bo några gator bort när sånt här händer.

http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1057523.ab


Sa till Pelle att vi ska flytta hem till Sundsvall, han suckade och sa att där kom det, han visste att jag skulle säga så.
Har bakat bullar till Leo i dag och hunnit ta en promenad oxå, och klockan är bara 12. Nu ska jag ta mig ett bad och bara slappa.

Hinner och orkar inte skriva. Starten med 100% blev jobbig, men det  är skönt att vara på jobbet igen. Jag fick världens huvuvärk på måndagen och fick ta en stark tablett igen, men den verkade inte riktigt. Men resten av veckan har varit ok, någon dag med lite värk och det har fungerat.

Leo kommer i morgon. Skönt att få hem honom.

Är i V17 nu och ultraljudet närmar sig, blir mera och mera nervös att de ska säga att något är fel. Det får bara inte hända.

HAr mått dåligt, igen. Huvudvärken började natten till måndag och höll i sig tills jag fick medicin på ST:Göran på sena kvällen på tisdagen. De la in mig med permisson och jag fick sova den natten hemma, alternativt sova i korridoren, nej tack. Kom tillbaka på onsdags morgonen och då hade det mesta redan släppt, bra tablett från sjukan jag fick. De gjortde syn tester och kollade min motorik för att utesluta en propp. Kollade mina öron och tog test på bihållorna (inte mysigt) Allt såg bra ut, svullen i näsan men inget var. Så mysteriet är inte löst. Läkaren skulle skriva ut starkare värktabletter men inget recept fanns på apoteket, ska kolla i dag igen.

Idag ska jag även hämta mina stövlar som jag fick äran att ha i tre dagar innan de sprack i en söm, de sa att de skulle ta en vecka och i går var det det. Hade jag orkat hade jag åkt in i går, men ringde och varnade att jag kommer i dag. Är stöveln inte där ska jag stå och skrika utanför, att man inte ska handla på denna affär.

Ska ta mig ett bad i dag, har inte blödit på länge och allt ser bra ut, känns jätte skönt och jobbet väntar på måndag. Spännande.

Ultraljud den 30 oktober, det närmar sig.

Nu är vi v16, det rullar på.

Hade ett litet möte idag, det var ett nytt larm som vi skulle gå igenom. En mycket mindre radio och det behöver vi verkligen med alla utrustning vi har hängande runt midjan.

Leo har varit hemma och sjuk först måndag och gick till skolan på tisdagen, sen fått varit hemma sen i onsdags igen. Blir hemma hela veckan ut. Han har varit förkyld och astma doktorn har ju påpekat att hans dåliga värden, så vi får vara försiktiga med att få honom att komma tillbaka för fort. Han har blivit bättre på att ta sin medicin, även om man ibland få säga till, men nu utan tjat.

Mamma är hemma igen :-) dock efter en natt på Stockholms gator. Inte konstigt jag inte kunde sova.

Var med Bea på stan igår, hade sett fram emot det hela helgen. Men dagen började med huvudvärk och slutade med det också. Fick lämna Bea på stan och fara hem. Fick spy på en offentlig toalett och det är inte trevligt. Kunde dessutom inte sätta på vattnet i kranen för att höras mindre, då det var sensorer som ska känna händerna. Stod och försökte vinka vid kranen mellan attackerna.

Idag mår jag bättre, tänkte ta mig en tur till jobbet för att rensa kläderna i mitt skåp. Nu har vi en ny uniform.
Känner att jag vill träffa folk oxå.

La in denna för någon dag sen, men den kom visst inte in ändå. Men nu är den här.