Mitt liv som det är och detta är sanningen.....

Har en klump i magen, gjorde jag ett misstag?
Skulle inte klarat det, varken själv eller med någon annan.
Varför tänker jag så mycket.

.. och jag vet inte riktigt om jag kan känna att detta får mig att må bra.
Allt känns tråkigt och jag är ofta trött.
Önskar mig mera energi och något roligt att göra.
Är ensam fast jag inte är det. Känns som mina ord inte når fram, eller värre, jag tror inte jag
säger dom överhuvudtaget. De kanske bara snurrar i mitt huvud, kanske därav min trötthet.

Skräcken att detta är allt, allt som kommer att ske. Blir det inge mera, är jag nöjd nu?
Kan jag somna med ett lugn, eller håller jag på att kvävas av ångest?

Ingen annan kan klandras för min sorg och besvikelse, den har jag gjort själv.
Man bestämmer själv hur man vill må. Är det så?

Upp ur självömkan och släpp dig fri, njut av det liv som du faktiskt lever, som bara finns nu.
De fina du har, njut och släpp taget om det jobbiga.

Dansa och skratta, ta ett glas eller två och slappna av, ta en cigg då du ändå håller på.
Vad väntar du på?