Mitt liv som det är och detta är sanningen.....

Och jag känner mig lite bättre till humöret. Jag kommer att klara detta och börjar se fram emot att den lill* ska komma ut. Ut kommer den och om så behövs kommer jag att ta all bedövning jag kan ta. Men jag tänker inte intala mig själv att jag måste föda utan bedövning. Det får mig bara att må sämre. Självklart ska jag göra mitt bästa, som alltid.

Leo var förbi idag och hämtade sin sparkcykel, skulle till någon ramp i tranan, hoppas han kommer hem utan brutna ben. Han kommer hem i eftermiddag och har sin vecka hos oss nu. Skulle värkarna starta så hämtar Lasse upp honom eller kommer hit och sover om Leo redan somnat. Han sa att han längtar så mycket att den ska komma nu.

Leo har även en flickvän, mammas lilla hjärta börjar bli stor. Mobilen går varm och han smsar hela tiden :-) Han fyller på det där kontantkortet hela tiden. Tänk när man själv var yngre, då hade man ingen mobil. Var man inte hemma så la man en tioöring på luren för att se om någon ringt, även om den rasat av så visste man ju inte om det var just han som ringt. Oj vad mycket enklare det hade varit om man själv oxå haft en mobil. Man hade kunnat fråga chans med ett sms, och sluppit säga ok, och hejdå när han sa nej. Men jag tror det var något man kanske behövde lära sig också.

Som sagt, ingen bebis ännu, men jag hoppas att den snart vill komma till oss.